Bit för bit

När man har hus blir man aldrig färdig. Nu har vi äntligen fixat våra trappräcken, fästena sågades av i samband med att vi renoverade fasaden.
Färgsättningen på räckena har jag tagit ifrån mormors och morfars hus. Lite ovanlig men för mig helt naturlig eftersom jag nu har räcken som liknar deras.
Jag och morfar, i bakgrunden syns trappräcket, lite svårt att se färgen, men jag minns. Mitt barnbarn tyckte att det blev jättefint, färgen kanske blir ett minne för henne också, man vet aldrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0